Meumvita

Jag känner mig så himla stressad samtidigt som jag inte gör det:(

 

Tror jag börjar tänka mer och mer på vad vi behöver ordna inför bebisens ankomst. Vilket förmodligen inte är så mycket men jag tänker alltid för mycket och så rullar det på...

Samma sak när innan jag blev gravid igen då kunde jag ibland inte somna på kvällarna för jag låg och räknade månader när det vore bra att bli gravid igen.. M blev ganska trött på mig:)

Det är jag i ett nötskal!

Tänk, planera, fundera, spekulera!

 

Idag var vi iväg och köpte två åkpåsar (begagnade, därför det va två st) så E har en varm i vinter och så har vi två matchande nästa vinter:)

 

Tänker på det här med sovplats med.. Tänker/vill inte "tvinga" E sova i vanlig säng för tidigt men känns så onödigt med två spjälsängar hemma... Men min syster har ev kvar en sovkorg som hon haft till typ 2 av sina barn i början som vi kanske kan låna tillsvidare...

 

Jag försöker vekligen att bara slapppna av och ta dagen som den kommer men jag är sån som person att jag tänker massor! När jag va yngre va jag också sån men då tog jag bara ut allt negativt i förväg, allt skulle bara bli dåligt så varför göra nåt alls liksom. Detta har jag genom åren tränat på och försöker se allt från båda hållen, positivt och negativt! Men ibland blir jag trött i huvudet!

 

M försöker få mig att tänka på annat och ibland lyckas han men många gånger trillar jag tillbaka i mina tankar..

 

En suuuper positiv sak jag har att meddela är att inatt sov E HELA natten igen:) visst, jag vaknade ca 23.30 av att han skrek rakt ut i ren panik men när jag kom inrusande så sov han så förmodligen hade han "bara" en mardröm, lille plutten<3 men sen sov han till ca 6.15. Jag och M vaknade lite förvirrade då vi inte är vana att sova så mycket längre;) I ren trötthet frågade jag om han varit uppe och gett han välling eller så utan jag märkt det men icke:) 

 

Kommer inte på nåt mer att skriva här nu:)