För nån/några veckor sen bled SD starkare och mer ont i ljumskar/mensvärk och ryggont. Sen blev jag sjuk i tisdags/onsdags så har i princip legat i sängen sen dess (till och från) och då har min kropp tagit en "paus" nu idag känner jag mig bättre och poff så har jag ont i ryggen igen och även liiiite mer mensvärk.... Lite mer SD också men inget regelbundet ännu!!
M har också varit sjuk men lindrigare än mig (skönt!) och E verkar vara helt symtomfri FÖRUTOM att han vaknar på nätterna igen (SUCK) och behöver vällig en sisådär 45-60 min senare eftersom han inte kan somna om!
Förra gången jag blev sjuk så va det likadant, E frisk men sover dåligt på natten och behöver välling... Nu har han fått det 3 nätter i rad så nu hoppas vi att han klarar sig utan igen... Kul annars när bebisen kommer att E har gått tillbaka... Nej, positiva tankar nu ;) hehe.. Jag är inte direkt orolig faktiskt...
Nej, orka sitta här... inte för jag orkar nåt annat men kommer inte på nå mer att skriva så...
Det är ju nästan en månad sen som jag bloggade ju! Tiden bara rullar på...
Igår var vi på vårt extra UL för att se att moderkakan lagt sig "rätt" eller om den fortfarande låg för öppningen men den hade flyttat sig nu så det är fritt fram för en "vanlig" förlossning:) Jag har valt att inte spekulera så mycket i det för det skulle bara göra mig galen eftersom jag inte vetat nåt ändå! Men när hon sa det så kände jag att jag blev lättad, så innerst inne har jag velat föda vanligt:)
E blir modigare och modigare med att gå, han släpper taget från väggen, soffan osv osv och går iväg<3
Han sover hela nätter med och vi har fått rutin på ett sovpass/ dag och han somnar själv då med... SKÖNT!!
Vi har hållt oss inne i typ 4 dagar nu för det snöar och snöar... Egentligen kan vi ta oss ut men fysiskt sett så är det SÅ jobbigt för mig nu och böka på med massa kläder, böka på i snön och sen överhuvudtaget kunna röra mig när vi kommer hem...
Jag känner mig ganska trött igen och misstänker skarpt att det har med graviditeten att göra då jag ändå sover bra och mycket på nätterna numera:) Inatt sov E 13(!!!) timmar i sträck så nätterna ska jag inte klaga på! Jag klagar inte alls just nu faktiskt.
Kan erkänna att jag den senaste veckan kännt mig som en halleluja mamma;) han sover bra på nätterna, somna SJÄLV på dagarna nu (yeeeeeey) och är allmänt glad och rolig att ha o göra med (just nu;))
Idag efter jobbet så ska M spela fotboll så han kommer inte hem förrens typ 17.30 (kul) men men...
Imon ska vi på lunch i Mullsjö då vi också ska lämna E över natten (läskigt) för vi ska på 30 års fest på kvällen. Kommer kännas jätte konstigt men vet ju naturligtvis att det kommer gå jätte bra! Detta är alltså första gången han sover ifrån mig på över 13 månader så.... Men ska bli skönt att ingen av oss "måste" gå upp på söndag;)
Ska bli jätte skönt att vara barnfri ett tag:)
Har gjort den 2a glukosbelastningen denna graviditeten också och det visar sig att jag inte har fått graviditetsdiabetes denna graviditeten, så skönt! Jag har också "bara" gått upp typ 4 kilo och är nu i v. 29(?) tur att jag har en app i telefonen som påminner mig vilken vecka jag är i... hahaha...
E har varit/är i ytterliggare en kläng/gnäll/"vill inte somna på dagarna" - period.
GLORIUS!!
De senaste ca 3 veckorna så VÄGRAR han komma till ro själv på dagarna.. Kvällarna är inga problem och han sover likadant som innan på nätterna. Jag har fått vagga honom till sömns 1-2 ggr/dag och min rygg klarar inte mer nu så idag har jag bestämt att det är PUNKT! Vill han inte sova utan bara gnälla så får han göra det hela dagen. Blir förmodligen en promenad till slut så han förhoppningsvis däckar där men oftast vaknar han när vi kommer in i hissen (om han somnar alls) och dår får jag inte en chans alls att vila ryggen så vi får väl se vilket humör jag kommer vara på ikväll.
Denna veckan har varit aktiv för vår del:) I måndags kom mamma hit på dagen och umgick lite (E blev förkyld i fredags så jag ringde mamma redan då och frågade om hon kunde tänka sig hjälpa mig på måndagen, och M ville helst inte att jag skulle vara ensam) men han hade nån konstig förkylning så den gick över jätte fort bara snorig nu :) I tisdags åkte vi hem till mamma och pappa och va där hela dan, i går åkte vi till en kompis och va där några timmar.
Igår på kvällen höll jag på att bryta ihop därav mitt val att sätta ner foten idag. När jag satt och gosade lite med E i soffan på kvällen så kändes det som min rygg höll på av brytas av:( jag har ont mitt på ryggen en bit ovanför svanken och det går aldrig över! Såklart det inte hinner gå över då jag kånkar på E halva dagarna och har fått vagga honom varje dag... Hur jag än sitter eller står så gör det ont:( men när jag ligger ner känns det bra men det hinner jag ju knappt på dagarna.. Som tur är så är M så snäll så när han kommer hem, efter vi ätit middag, så brukar jag få lägga mig i sängen och ta det lugnt och den tiden är super värdefull för mig:) Tänk vilken tur att han tänker på mig<3
Igår bara så där så ställde sig E upp mot gåvagnen och traskade iväg<3 Han har ställt sig själv mot den innan men aldrig gått iväg, så det går fort:)
Jag fattar inte att veckorna går så himla fort! Det är ju bara måndag ocg fredag känns det som:)
haha
Jag har kommit på ett litet projekt som jag tänkt ta mig an nu. Jag har tänkt att sy en egen bärsjal och ev en ringsjal.:) Inte för att vi behöver en omgående men känns förmodligen aktuellt sen med bebisen och kanske även nån gång nu och då med E. Plus att de är roligt med ett projekt:)
Vad jag har kunnat läsa mig till så är det ju inte alls svårt att göra så får väl se hur det går:)
E ställer sig upp HELA tiden nu<3 lillgrisen<3
För ca 1 vecka sen så lärde han sig ställa sig mot soffan sen har det bara eskalerat och nu ställer han sig mot det mesta<3 Innan så har han gått när han hållit i båda våra händer också, står bara still om han bara håller i en hand men han börjar bli lite mer våghalsig där med och tar et eller två försiktiga små steg med en hand.
Det går undan nu!
<3
Han vaknar fortfarande 1 gång varje natt och vill äta också men nu har vi en strategi (om det är så man säger) på hur vi får det att funka! M tar alla vardagnätter (han är guld värd den mannen<3) han säger att han får ju dåligt samvete ibland att han inte kan hjälpa till mer på dagarna så då går han upp de nätterna och ger välling. Jag tar helgnätterna för då är vi ju båda 2 på dagarna:) Vi har gjort så i ca 2 veckor nu och båda är utvilade. Vi behöver inte sovmorgon och så för båda har sovit relativt bra till E vaknar mellan 6.30-7.30 så vi går alltid upp samtidigt. Härliga morgnar:)
Idag är det fint väder så jag ska tvinga mina fogar till en promenad sen och M slutar tidigare idag då han ska jobba extra imon så det "gör inget" om jag blir handikappad resten av em:)
haha
Så ska vi kanske åka och köpa tyg sen så jag kan inleda mitt projekt:)
Någon av er få som läser som använt bärsjal eller sele??
Låg jag på förlossningen och mina värkar hade ökat i styrka:) Tänk att jag idag inte bryr mig ett dugg om det:) Sån klycha men så sant.
Vår lilla kille ställer sig upp hela tiden nu mot soffan, mot våra ben, i badkaret, i spjälsängen<3
Igår hade vi lite 1-års kalas och han fick en del leksaker och kläder mm... Favoriten hittills är en stor låda med stora legobitar och hans polis bobbycar! E är löjligt förtjust i hjul och bobbycaren har ju JÄTTE stora hjul:)
Ont i ryggen, grinig, trött, fantasilös... you name it!
Jag vill men "kan" (fogarna) inte ut på äventyr med E. Jag leker så gott jag kan här hemma med honom men jag känner mig så otillräcklig! Jag vill göra så mycket mer!
Tvn har varit på i omgångar, men vill ju inte att han ska lära sig att titta för mycket på tv redan nu:(
Tvättmaskinen är min räddning just nu, där sitter han och kollar på skummet och vattnet som åker runt, runt, runt....
Jag har plockat undan hemma, håller på att tvätta, tagit hand om disken, ska värma lunchen snart, laga middag, dammsuga....
Jag vet inte vad jag kan göra mer men känns inte som jag gör nog! E är lite gnällig och sover oroligt, klängig på dagarna så fort jag sitter ner...
Drar mig såklart inte för att göra nåt men jag orkar inte att "strutta" runt varje dag...
Han ställer sig utan problem när han håller i våra händer men igår när han badade så tog han tag i kanten och ställde sig:) M ropade på mig så jag kom rusandes och han gjorde det igen:)
LYCKA<3
Vår lilla kille börjar bli stor!
Funderar skarpt på att skaffa en hobby... Jag har aldrig riktigt varit intresserad av nåt men känner att jag nu om nån gång måste lära mig att inte titta på tv varje gång jag får en lugn stund. Funderar på att lära mig sticka eller virka, är det vuxen poäng på det?
E har "gått tillbaka" till sitt gamla jag... Han sover 2 ggr om dagen utan problem igen.. Skönt att slippa bråka:) MEN om han sover något längre på morgonen så sover han en gång eller det går att hålla han vaken en hel förmiddag med andra ord men då måste jag hitta på nåt, tex öppna förskolan.
Jag håller mig mest hemma nuförtiden... Sorgligt, jag vet! Men anledningen är mina fogar! Jag tog en lite (med betoning på LITEN) promenad med E idag för det är så fint väder, jag har så ont nu så... eller jag har "lagom" ont med tanke på att M inte kommer hem på ytterliggare 1½ timma. Jag drar mig ju självklart inte för att hitta på nåt, jag kan gå en halvdag på stan osv meeen sen kan jag inte röra mig:)
Jag ser definitivt inte fram emot smärtan av en till förlossning men jag ser så sjukt mycket fram emot när denna graviditeten är över och jag kan vara "normal" igen...
Idag kände jag mig lite löjligt ledsen för vi sålde den "gamla" vagnen idag... Vi har ju köpt en Phil & Teds syskonvagn så vi använder den som singelvagn nu till E och då kände vi att vi behöver ju inte ha kvar Brion längre... Men vagnen är det första vi sålt eller gjort oss av med från Es bebis tid så kändes lite tungt känslomässigt... Fånigt eller inte?
Nu börjar E vakna till så ska svepa i mig mitt kaffe lite snabbt nu...
Igår vakande E strax innan 6. Vi hade sen innan bestämt gå på öppna förskolan sen luncha med finaste Malin och Melvin.
När han vaknade så tidigt så tänkte jag automatiskt att det får bli antingen eller, antingen "tvinga" han vara vaken under öppna sen gå hem så han får sova, eller sova hemma under öppna sen luncha...
Sen kände jag att nu räcker det! Jag orkar inte hålla på och kämpa så mycket med hans sömn och gnäll! Så vi gick upp till öppna och han höll sig vaken, lite gnällig pga tröttheten men glad (som han ibland blir pga övertröttheten) :) sen gick jag, malin och melvin mot a6 och E somnade på 2 röda!!! Helt utan protest!!
Förmodligen var det ju för han varit vaken i 6 timmar men from nu så ska vi gå regelbundet på öppna och han får helt enkelt gilla läget! Även andra aktiviteter!
Nu kan man ju kanske då tycka att "varför har du inte gjort så tidigare?" Men jag har försökt i omgångar men han har varit omöjlig! OCH nu har jag kommit till den punkten att nu räcker det! Nu orkar jag inte längre! Sov om du är trött va vaken om du bråkar då:) typ...
Inatt va M så snäll att han gick upp och gav E välling vid halv 3 pga mina fogar, så jag fick vila dom längre<3 Och idag vaknade jag och va pigg och glad igen:)
Nu ligger han och sover igen, somnade utan problem igen så nu hoppas jag att det vänder<3 man kan ju iaf hoppas:)
Idag mår jag bra men har ändå den här stressen inombords...
Denna stress handlar dock inte om bebisen längre för det har redan ordnat sig eller kommer ordna sig:)
Av nån anledning så känner jag mig så stressad av E... Jag har ju fått kämpa (igen) i 1½ vecka med hans sömn dagtid MEN igår och idag (än så länge) har det varit som vanligt:) Men det ligger där i magen och skaver att det kanske, kanske blir jobbigt igen och då blir jag stressad, men vill ju bara kunna ta det för vad det är, men för hans skull vill jag ju att det ska gå "smidigt" och att han "lär" sig sova 1 gång... Vilket han har gjort i ca 1½ vecka nu:)
Jag måste helt enkelt lära mig att slappna av och ta dagen som den kommer, men det är så himla lätt att säga men att göra är en annan femma....
Men som sagt! Jag mår bra ändå:) Jag vet att jag har personer som jag kan be om hjälp från om jag behöver, vilket är väldigt skönt:)
Sen känner jag att jag måste förtydliga en sak!
Jag hoppas verkligen inte att jag får mig själv att framstå som en bitter och gnällig mamma.... Jag har insett att jag känner mig som det många gånger men jag ÄR verkligen inte det... Jag är bara trött på alla som säger att det är guld och gröna skogar att vara mamma... Vilket det är många gånger MEN inte jämt.
Det är ju som sagt typ när man är frustrerad och gnällig som man känner att man vill ventilera ut saker och ting. MEN jag skulle såklart inte kunna tänka mig att vara utan E nu såklart!! Som förövrigt snart kan ställa sig själv:)
I morse vaknade E vid ca 6.45 och med en gång kände jag "jaa, som OM jag kommer utan problem hålla han vaken till 12" nej! Han sover nu och klockan är 9.
Känner man sin son eller?
Men ännu är han ju mellan 2-1 sovpass så frågan är hur eftermiddagen blir... Svårt eller lätt??
Som tur är så kommer M vara hemma då eftersom vi ska på UL 14.00 sen har han inte tänkt åka tillbaka till jobbet utan flexar ut så:)
Mamma kommer komma hit och vara barnvakt under tiden vi är borta så vem vet, kanske får hon ta kampen;)
E började nån dag förra veckan att vara super duper svårsövd på dagen igen... Jag som har varit så tacksam hela sommaren att det bara varit att lägga han i sängen så slocknar han själv... Men icke längre!
NATURLIGTVIS!
I måndags tog det mig 1½ timma att söva han på fm och 2½ timma att söva på em...
Så i tisdags bröt jag ihop TOTALT! Dels så sov han ända till 7.20 på morgonen och det var ju iof skönt så men sen gick det inte att söva honom på fm, då tänkte jag att AHA han är i övergångsperioden då han bara behöver sova en gång/dag!
Tillslut somnade han 13. ETT! Den natten sov han hela natten igen:)
Igår hade jag tänkt ha han vaken hela fm så han fick sova efter lunch men han va sååå trött så han slockande vid 9. men fick bara sova 30 minuter för jag skulle till a6. Sen tog det jätte lång tid att söva honom igen på em!
Nu sover han och det tog ca en timma... Jag är helt slut!
Jag känner att jag testar med allt! Han SKA somna själv,så enkelt är det! Jag vägrar va en sån mamma som MÅSTE vagga honom, gå med vagn, styka han på huvudet.... whatever!
Jaja, nu är det jobbigt ett tag men jag försöker se det positivt att han sover ju jätte bra på nätterna! förutom inatt men tror det var fullmåne för han sov typ till ett sen vaknade han 1-2 ggr/timma men iof vaknade han inte för dagen förren 7.40 så... Jag är glad för sömnen och vilan jag får på natten!
Imon ska vi på ultraljud<3
Jag känner fladder och börjar få "växtvärk" i magen<3
Nu ska jag göra mig lite kaffe och njuta av tystnaden:)
Jag känner mig så himla stressad samtidigt som jag inte gör det:(
Tror jag börjar tänka mer och mer på vad vi behöver ordna inför bebisens ankomst. Vilket förmodligen inte är så mycket men jag tänker alltid för mycket och så rullar det på...
Samma sak när innan jag blev gravid igen då kunde jag ibland inte somna på kvällarna för jag låg och räknade månader när det vore bra att bli gravid igen.. M blev ganska trött på mig:)
Det är jag i ett nötskal!
Tänk, planera, fundera, spekulera!
Idag var vi iväg och köpte två åkpåsar (begagnade, därför det va två st) så E har en varm i vinter och så har vi två matchande nästa vinter:)
Tänker på det här med sovplats med.. Tänker/vill inte "tvinga" E sova i vanlig säng för tidigt men känns så onödigt med två spjälsängar hemma... Men min syster har ev kvar en sovkorg som hon haft till typ 2 av sina barn i början som vi kanske kan låna tillsvidare...
Jag försöker vekligen att bara slapppna av och ta dagen som den kommer men jag är sån som person att jag tänker massor! När jag va yngre va jag också sån men då tog jag bara ut allt negativt i förväg, allt skulle bara bli dåligt så varför göra nåt alls liksom. Detta har jag genom åren tränat på och försöker se allt från båda hållen, positivt och negativt! Men ibland blir jag trött i huvudet!
M försöker få mig att tänka på annat och ibland lyckas han men många gånger trillar jag tillbaka i mina tankar..
En suuuper positiv sak jag har att meddela är att inatt sov E HELA natten igen:) visst, jag vaknade ca 23.30 av att han skrek rakt ut i ren panik men när jag kom inrusande så sov han så förmodligen hade han "bara" en mardröm, lille plutten<3 men sen sov han till ca 6.15. Jag och M vaknade lite förvirrade då vi inte är vana att sova så mycket längre;) I ren trötthet frågade jag om han varit uppe och gett han välling eller så utan jag märkt det men icke:)
Tyckte det kändes som det var dags med en uppdatering!
Bebisen i magen har börjat fladdra mer och mer<3 myys!! Men är fortfarande väldigt trött och matt i omgångar vilket är fruktansvärt frustrerande då jag har lilleman att ta hand om.
Förra veckan låg jag i sängen torsdag, fredag och nästan hela lördagen då jag blev sjuk och hade feber (dock bara i torsdags jag hade feber) så då sov jag jääääättte dåligt på nätterna men lyckade sova i små omgångar på dagarna. Sen fick såklart E feber typ på lördagen och har sovit KATASROF dåligt sen dess. Igår natt sov han ca 4,5 timmar på hela natten varav 2,5 tryckt mot mig i våran säng. En del tycker ju att det är så mysigt att samsova osv men jag sover såå dåligt när han sover os oss(mig) jag vågar ju inte röra på mig för då vaknar han ju typ.
Nu inatt så sov han mycket bättre dock, en timma på kvällen sen var han vaken några timmar sen sov han några timmar trykt mot mig och M fick sova på soffan så jag fick lite mer plats, vid 2 tiden så flyttade vi över honom i sin säng, proppade lite mer alvedon och näsdroppar på han och hoppades på det bästa. och han SOMNADE OM!
jag fick alltså sova några timmar "fritt" sån frihet alltså!!
Idag märker jag på han att han är bättre eftersom han somnade själv till hans fm sovpass.
Måste också säga att igår på morgonen så ringde jag mina föräldrar och var så ledsen pga min sömnbrist så när jag frågade om de kunde tänka sig att åka hit och passa han en stund så jag fick sova lite så sa de såklart ja:) så de kom hit och tog en promenad på ca 1 timma och jag lyckade sova 30 minuter vilket gjorde under för mig.
