Meumvita

Idag mår jag bra men har ändå den här stressen inombords...

 

Denna stress handlar dock inte om bebisen längre för det har redan ordnat sig eller kommer ordna sig:)

 

Av nån anledning så känner jag mig så stressad av E... Jag har ju fått kämpa (igen) i 1½ vecka med hans sömn dagtid MEN igår och idag (än så länge) har det varit som vanligt:) Men det ligger där i magen och skaver att det kanske, kanske blir jobbigt igen och då blir jag stressad, men vill ju bara kunna ta det för vad det är, men för hans skull vill jag ju att det ska gå "smidigt" och att han "lär" sig sova 1 gång... Vilket han har gjort i ca 1½ vecka nu:)

 

Jag måste helt enkelt lära mig att slappna av och ta dagen som den kommer, men det är så himla lätt att säga men att göra är en annan femma....

 

Men som sagt! Jag mår bra ändå:) Jag vet att jag har personer som jag kan be om hjälp från om jag behöver, vilket är väldigt skönt:)

 

 

Sen känner jag att jag måste förtydliga en sak!

 

Jag hoppas verkligen inte att jag får mig själv att framstå som en bitter och gnällig mamma.... Jag har insett att jag känner mig som det många gånger men jag ÄR verkligen inte det... Jag är bara trött på alla som säger att det är guld och gröna skogar att vara mamma... Vilket det är många gånger MEN inte jämt.

Det är ju som sagt typ när man är frustrerad och gnällig som man känner att man vill ventilera ut saker och ting. MEN jag skulle såklart inte kunna tänka mig att vara utan E nu såklart!! Som förövrigt snart kan ställa sig själv:)

 

SÅ!

Nu har jag nog fått ut det jag ville ha sagt:)

 

Ciao